Äntligen 1:a pris!

Douglas – Searover Day Seven – startade på jaktprov i
Södertälje i tisdags, den 8 maj 2012. Perfekt väder, sol, ganska svalt och till
en början, svag vind. Vi startade som nummer 5 av 16 hundar. Vårt katalognummer
var 17 och därmed var vi 1:a reserv och det var inte alls säkert att vi skulle
komma med, men det gjorde vi!

”Sammanfattande kritik: En hund med mycket fin balans i sina
egenskaper. Hela arbetet präglas av koncentration och målmedvetenhet.
Vilthanteringen är korrekt. Förs på ett klokt sätt.”

Här är hela jaktprovsprotokollet:

Provuppläggningen var rak och enkel – vi började med
transport efter skytten fram till första markeringsuppgiften på land; en kråka
kastades i lite högt gräs intill ett dike – inga problem, Douglas plockar
snabbt upp den och full galopp tillbaka, lämnar av lugnt i handen. Vi fortsatte
en transport efter skytten till markering nummer två – den här kråkan hamnade i
glest skogsbestånd, lite medvind gjorde att hundarna sprang förbi fågeln någon
meter innan de fick vittringen. Inte heller här några problem, snygg och
prydlig apport. Skytten går en bit i motsatt håll och vi vänder upp efter honom
och ett skott för fältsöket avlossades. Här låg det sex vilt – två kråkor, en
duva, en kanin, en trut samt en and. Söket låg i anslutning till vattnet och de
båda sjöfåglarna låg alldeles i vattenkanten. Det drog snett utifrån sjön. Douglas
favoritvilt är inte kråka och trut. Så jag funderade lite hur jag skulle skicka
in honom i söket. Det låg nämligen en kråka närmast i fältet och jag tänkte få
honom att gå förbi den och komma igång innan han behövde konfronteras med den. Det
var bara det att han ändå fick den i näsan – åh, vad skönt att se att han helt
tveklöst apporterade den och sedan var det bara en skön känsla och härligt att
se honom hämta in den ena efter den andra, han följde fint upp vittring och
blev effektiv och koncentrerad i sitt arbete. De avslutande två
enkelmarkeringarna på vattnet erbjöd inte heller några problem! Som sagt – ett rakt
och enkelt prov – duktig Douglas!

Domare var Anita Norrblom, domarelev Bitte Sjöblom,
kommissarie Inga Fredriksson – övriga funktionärer var en hel del av de goda
träningskamraterna, så det hela kändes väldigt avspänt – nästan som på träning.

Nu kan vi åter koncentrera oss på att fortsätta utbildningen
som apportör vid fågeljakterna och slippa allt vad kråkor, trut o d heter –
skönt, eller hur Douglas?

// Inger