Blog Image

HUNDLIV & ANNAT VÄSEN

Till Raffas Fan-klubb …

mest hundar Posted on 2013-08-27 14:15:26

En hund man blir glad av …
Douglas till vänster och Raffa till höger – den här bilden är egentligen *fusk* – Raffa har lånat Douglas första-pris-rosett (hon fick ingen egen)!

Varav hjärtat är fullt …

Igår debuterade Raffa på B-prov med bravur – ”En hund man blir glad av”, sa domaren
inledningsvis när vi var klara med provet – och det är bara att hålla med!

Raffa är en otroligt positiv och entusiastisk liten tjej,
som tar sig an alla uppgifter med samma passion.

Platsen för jaktprovet var Ektorp i Stjärnhovstrakten –
Sörmland är otroligt vackert – jag gjorde en ofrivillig sightseeing då jag
körde fel, men eftersom vi skulle starta näst sist hade vi ändå gott om tid.

Provupplägget: Vi började med vattenarbetet – ett skott och
kast med dolt nedslag i strandkanten, vi stod cirka 30 meter upp på land. Den
spikade Raffa. Därefter var det två enkelmarkeringar från båten, då fick vi stå
något närmare stranden – det blåste lite så fåglarna drev åt höger i vattnet
med näckrosor. Inga stora problem för Raffa att finna den. Nummer två kastades
åt höger och längre ut. Raffa gav sig entusiastiskt ut i rätt område, det var
bara det att då hade anden hunnit driva iväg ännu mer åt höger och efter en
stunds fruktlöst letande försökte jag hjälpa henne med ut-tecken – undrar om
hon såg mig – det var en gles vassridå emellan. Raffa kan egentligen inte
dirigering på vatten, men hon lyssnade på mig och gav sig inte – och till slut
fick hon syn på anden och la in turbofarten! Åh, så skönt att hon fann den …

Nu var det en enkelmarkering på land – skott och kastad
kråka parallellt med sjön i skugga på en frodig vall. Även den spikades och
därefter hade vi söket. Fältarbetet var till synes ”lättsprunget” – det lutade
uppför och låg i medvind och full sol (cirka 23 grader varmt i skuggan). Sex
vilt skulle hämtas in. Det var med viss bävan jag skickade ut Raffa – jag hade
sett flera hundar mattas ordentligt efter 3-4 vilt. Men jag hade verkligen inte
behövt oroa mig! Med stor entusiasm tog hon sig an uppgiften och i hög fart
hämtade hon in vilt efter vilt, följde fint upp vittring – det var en fröjd att
se henne. Efter fem vilt och nytt skick tänkte hon komma tillbaka till mig –
men jag lyckades med ett ut-kommando få henne att vända tillbaka in i söket och
snabbt finna sista fågeln! Himmel, vilken duktig lite vovve du är, älskade Raffa!

Ett utslagsgivande nybörjarprov med kluriga vattenapporter
och ett sugande sök, landmarkeringen var inte heller helt enkel! Det delades ut
tre ettor och Raffa var den som ”var bäst” …

Nu är det inte nog med den här framgången – veckan innan
vann Raffa unghundsklassens Working Test på Labradormästerskapet, imponerande!

Sen får vi se vad hösten i övrigt bjuder på – andjakterna står
för dörren och det är klart att Raffa ska få prova på – men det är förstås
Douglas som är den rutinerade och vane viltfinnaren som har ”huvudansvaret”,
även Vincent kommer att få vara med några såtar – han är närmast oersättlig när
det gäller eftersök.

Här är Raffas provprotokoll – jag är så stolt och glad!

/ Inger



Mars – vårmånad

mest hundar Posted on 2013-03-09 15:41:57

Mars – vårmånad

Det är nu 3 månader sedan min höftoperation och allt har gått så bra. Under den här tiden har Vincent bott hos sin “extramatte” Carin för att avlasta lite här hemma.

Vincent är en helt underbar hund – godmodig, vänlig och alltid med på noterna. Jag har ju inte kunnat undgå att märka hur gärna han åter följer med Carin när de varit här. Maken och jag pratade om saken och vi kom överens om att fråga Carin om hon ville behålla Vincent …

Vincent och Carin har ett väldigt fint och ömsint samspel och jag tror/ märker att Vincent trivs utmärkt att vara ensamhund och slippa konkurrens om uppmärksamheten.

Carin behövde ingen betänketid … så nu bor Vincent där. Och det känns bra även om det är en aning vemodigt, men han kommer att vara här emellanåt och får även vara med som extra resurs vid kommande apporteringsuppdrag.

Det innebär att vi nu har två hundar var, maken och jag: labradorerna Douglas och Raffa samt pointrarna Dante och Pablo. Raffa är 11 månader och har löpt första gången, vi går kurs hos Lisa Falck, där vi kunde börja trots att jag ännu måste använda krycka, tack vare att vi var inomhus i ett ridhus där snödjup och väder inte spelade någon roll. Det har varit väldigt nyttigt för oss att jobba tillsammans – Raffa var 6 månader när hon kom till oss och pga min operation och konvalescens har vi inte kunnat träna något tidigare.

Raffa kommer att kastreras i april när hon är mitt emellan två löp, hon ska inte gå i avel och eftersom vi har 3 hanhundar, blir det alltför påfrestande med löpperioderna – både för hundarna och oss själva.



Kan man bli glad igen?

mest hundar Posted on 2012-09-25 15:16:44

Det blev en tung dag. Vår underbara fina lilla Rough har fått somna in p g a gravt höftledsfel.

Det fanns inget alternativ, SKKs avläsning visade att det, som befarats, var E-höfter och inget finns att göra. Höfterna skulle bara bli sämre och sämre. Det är alltid svårt att veta hur ont en hund har eftersom de är så smärttåliga, men nog hade Rough ont, det tror jag.

En så ung hund har ju aldrig fått utveckla sin potential – jag är dock övertygad om att han skulle blivit en fantastisk arbetshund, det lilla jag hann att se av hans medfödda egenskaper visade en enorm sökintensitet, utmärkt näsa, uthållighet att ligga kvar, leta och följa upp minsta vittring. Tänk om vi hade fått utveckla det här tillsammans. Vi gråter, både maken och jag, inför detta ofattbara. Vi påminns även om vår pointer Vegas som fick somna in i april, inte ens ett år gammal. Det såret är inte läkt – han fick inte heller leva sitt liv och utveckla sina talanger.

Visst sörjer vi våra gamla hundar som gått bort, men det är mer naturligt och vi har så många fina minnen att glädjas åt.

Älskade, älskade lilla Rough, det är så fruktansvärt tomt utan dig.

Tack för allt deltagande från så många vänner, tack till Lena, Roughs uppfödare, för ditt helhjärtade stöd – jag vet hur svårt det är att vara uppfödare, trots att man alltid gör sitt allra bästa.



Varför?

mest hundar Posted on 2012-09-19 17:23:46

Fina, underbara lilla Rough har höftledsfel. Sedan en tid
har jag sett att han tappat musklerna i bakdelen och att han får anstränga sig
när han ska resa sig från sittande och liggande. Svårt att veta säkert om han
har ont, fast han ’noppar’ sig lite bak. Igår var vi till veterinären och
höfterna röntgades, det såg INTE bra ut. Det kan vara E-höfter. MEN det finns
en mikroskopisk chans att det kan vara ’slappa leder’ … därför avvaktar vi SKKs
avläsning. Det är fruktansvärt. Hur kan det bli så här illa för en liten valp,
han är inte ens sex månader.

/ Inger



Ett jaktprov

mest hundar Posted on 2012-05-10 16:11:32

Äntligen 1:a pris!

Douglas – Searover Day Seven – startade på jaktprov i
Södertälje i tisdags, den 8 maj 2012. Perfekt väder, sol, ganska svalt och till
en början, svag vind. Vi startade som nummer 5 av 16 hundar. Vårt katalognummer
var 17 och därmed var vi 1:a reserv och det var inte alls säkert att vi skulle
komma med, men det gjorde vi!

”Sammanfattande kritik: En hund med mycket fin balans i sina
egenskaper. Hela arbetet präglas av koncentration och målmedvetenhet.
Vilthanteringen är korrekt. Förs på ett klokt sätt.”

Här är hela jaktprovsprotokollet:

Provuppläggningen var rak och enkel – vi började med
transport efter skytten fram till första markeringsuppgiften på land; en kråka
kastades i lite högt gräs intill ett dike – inga problem, Douglas plockar
snabbt upp den och full galopp tillbaka, lämnar av lugnt i handen. Vi fortsatte
en transport efter skytten till markering nummer två – den här kråkan hamnade i
glest skogsbestånd, lite medvind gjorde att hundarna sprang förbi fågeln någon
meter innan de fick vittringen. Inte heller här några problem, snygg och
prydlig apport. Skytten går en bit i motsatt håll och vi vänder upp efter honom
och ett skott för fältsöket avlossades. Här låg det sex vilt – två kråkor, en
duva, en kanin, en trut samt en and. Söket låg i anslutning till vattnet och de
båda sjöfåglarna låg alldeles i vattenkanten. Det drog snett utifrån sjön. Douglas
favoritvilt är inte kråka och trut. Så jag funderade lite hur jag skulle skicka
in honom i söket. Det låg nämligen en kråka närmast i fältet och jag tänkte få
honom att gå förbi den och komma igång innan han behövde konfronteras med den. Det
var bara det att han ändå fick den i näsan – åh, vad skönt att se att han helt
tveklöst apporterade den och sedan var det bara en skön känsla och härligt att
se honom hämta in den ena efter den andra, han följde fint upp vittring och
blev effektiv och koncentrerad i sitt arbete. De avslutande två
enkelmarkeringarna på vattnet erbjöd inte heller några problem! Som sagt – ett rakt
och enkelt prov – duktig Douglas!

Domare var Anita Norrblom, domarelev Bitte Sjöblom,
kommissarie Inga Fredriksson – övriga funktionärer var en hel del av de goda
träningskamraterna, så det hela kändes väldigt avspänt – nästan som på träning.

Nu kan vi åter koncentrera oss på att fortsätta utbildningen
som apportör vid fågeljakterna och slippa allt vad kråkor, trut o d heter –
skönt, eller hur Douglas?

// Inger



God Jul

mest hundar Posted on 2011-12-23 10:04:49

Dan före doppare-dan & vi har jullov

Idag var sista arbetsdagen före jul och årets julhelg är en
riktig ”arbetsgivarjul” eftersom julafton infaller på en lördag och endast
annandagen betyder en ledig måndag. Skönt att ha lite ledighet att ta ut i
mellandagarna.

Vi har tagit jullov från hundträningen också, jag tror att
det är nyttigt för hundarna med en paus också, även om både Vincent och Douglas
mer än gärna ber om några roliga gömma-saker-lekar. Och det bjuder jag gärna
på. I övrigt blir det skogspromenader denna gröna vinter, den lilla snö som vi
just nu har, kommer strax att töa bort – SMHI har utlovat uppemot tio
plusgrader …

Några fasanjakter återstår också.

/ Inger



Fasanjakt

mest hundar Posted on 2011-12-05 12:02:42

Akrylmålning

Fasanjakt med kunglig glans

Den här söndagen var vi – maken och jag – med på en
fasanjakt, som så många gånger förr. Det var tolv skyttar, däribland var kungen
med. Vilket inte är ovanligt, det händer då och då att han är med på de olika
ställena där vi är med och apporterar. En annorlunda episod utspelade sig dock
den här gången. Maken, som gick i drevkedjan, hamnade just framför kungen på en
av såtarna – de väntade på att skyttet skulle blåsas igång. De småpratade lite
och maken säger: ”Charlie (kungens hund som han fick i present av drottningen)
är född i vårt kök!” ”Jaså, ja det är några år sedan”, säger kungen småleende.

Kungens hund, den gången, hade dock inte vårt kennelnamn –
Charlie var ur en kull som vi hade hand om åt Sigyn Littorin, kennel Natten och
jag minns att det var mycket hysch-hysch kring det här valpköpet.

Det var en väldigt fin dag, sol och inte så kallt –
skyttarna var duktiga och våra hundar likaså. Jag har Douglas med som apportör
under skyttet, medan Vincent går med maken i drevkedja och sedan får Vincent
vara med på efterapporteringen.

/ Inger



Hösten 2011

mest hundar Posted on 2011-11-04 20:11:27


Träning med “Fredagsgänget”

Fredag den 4 november 2011

Allhelgonahelgen står för dörren och jag har en ledig fredag
för att kunna vara med ”Fredagsgänget” och apporteringsträna. ”Fredagsgänget”
är en grupp i Södermanlands Labradorklubb som tränar tillsammans och hjälper
varandra med träningen.

Hösten har så här långt varit mycket mild och idag var det
mulet och runt 10 grader varmt, knappt någon vind alls.

Jag har med Douglas på träningen idag, medan Vincent som har
haltat lätt, får stanna hemma och vila eftersom vi har ett par jakter den här
helgen och då behöver han vara ’fit for fight’.

Idag var vi ganska många som träffas och vi delar upp i två
grupper som sprider ut oss på de fina markerna. Vi inleder med ganska kluriga
markeringar, jag tror att Douglas förstod att det här var något han förväntades
klara på egen hand – jag hade verkligen is i magen och lät honom jobba i en –
som det kändes – en evighet, trots att han stannade och ’frågade’ ett par
gånger. Men han låg fint i området och löste till slut uppgiften – bra gjort!

Därefter flyttar vi oss och gör dubbelmarkeringar med dolda
nedslag – hundarna skulle igenom en gles ridå av sly och över en vall –
Kristina som kastade flyttade sig mellan markeringarna, vilket ytterligare
försvårade övningen. Det gick galant och jag är jätteglad att Douglas markerade
så distinkt och bra. Nästa övning gjorde vi på lite olika sätt, beroende på vad
vi ville träna – några ville träna stoppsignal i samband med linjetag. Eftersom
jag har svårt att få Douglas att gå långt på mitt ut-tecken, ville jag bara
träna på långt linjetag utan stopp.

Imorgon är vi med på säsongens första fasanjakt.

/ Inger



Next »